Ett lnlägg för min egen skull, för att rensa huvudet...

Under den senaste veckan så har jag blivit väldigt påmind om hur spänd jag är hela tiden. Jag har sen något år tillbaka alltid haft ont i nacken och fått sådana spänningar i ryggen så att jag knappt har kunnat sitta stil utan att skrika. Ingen fick röra min nacke, det gjorde så ont, minsta lilla pick.
Jag har alltid varit en person som gärnat lyssnat på andras problem och gärna sugit in och lärt mig av deras misstag. Jag antar att det var deras misstag som la sig på min nacke och tryckte.

Jag har en dålig ovana, jag tänker för mycket, för långt fram och lutar mig för mycket mot mina planer. För att jag inte skulle bli stressad under min skoltid så skrev jag dagligen i min almenacka vad jag skulle göra, när jag skulle göra vilken läxa osv. Allt för att veta att tiden räckte till. Om något ändrades i min plan så började hjärtat slå snabbare och dagen var en stor stressfaktor.

Jag vet att det låter överdrivet. Men jag har alltid något att tänka på, antingen tänker jag på vad jag ska göra eller vad folk tänker om mig. Eller ta det inte fel, men mer "undra vad folk tänker om mig nu när jag gjort det här". Jag vet att alla egetnligen är så, bara att inte alla erkänner det.
I nuläget så hindras jag att göra vissa saker som jag verkligen vill göra på grund utav detta. Det känns rätt och det kan få mig att må bättre, men tyvärr så säger min kropp ifrån - För tänk vad folk kan säga...

Varför bryr jag mig så mycket? det viktigaste är väl vad jag själv känner och mår bra av? Vad folk sen tror borde inte ha någon betydelse, eller hur?
Vissa saker har också fått mig att tveka på människor. Jag har väldigt lätt att släppa in människor i mitt liv och öppna mig. Men jag vet själv att jag inerst inne har väldigt svårt att känna mig trygg.
Mina nära vänner vet jag vart jag har, och dom vet vart dom har mig. Men efter att hört så mycket från folk, så mycket skit snack som snackas runt i olika gäng så blir jag tveksam.
Vem kan man egetnligen lita på?
Ni ser... nu tänker jag för mycket igen..

Nej, kan man inte bara sluta tänka så mycket och istället göra det som känns bra för studen? Man kanske får mer slag i annsiktet, men kanske även ett mer kreativt liv, jag vet inte.

Jag ska försöka slappna av, njuta av livet och leva på impulsivitet!
Puss & en massa kram.
Charlotte