Efter att kommit hem efter en jätte mysig kväll hos Sandra och stoffe så kände jag för att bara sitta och tänka lite. Jag satte på "if only"-musiken och lät tankarna sväva runt. Att sitta ensam i ett stort hus en fredagskväll/natt gör det ganska enkelt att tänka. Men det känns skönt att jag inte följde med ut, jag mår nämligen så dåligt av allt godis som jag tryckt i mig idag. Och det bästa av allt, imorgon kommer jag må bra medan de andra kommer må somsläpkärror.

tillbaka till min tankar..

Sen första dagen som jag flyttade hit, så har jag mått väldigt dåligt vissa dagar. Det gör väl antaligen alla, men jag har verkligen vara riktigt deppig. Att flytta ifrån allt man har, till något man inte testat på förr är väldigt påfrestade. Iallafall så var det de för mig. Det var värst den första månanden, när jag varken hade gymkortet eller jobb. Nu har jag ändå satt mig in i det här livet, jag har fått mina träningsrutiner och jobbrutiner. Jag har lärt mig att laga riktig mat och att ta hand om allt som behövs tas hand om. Dock skulle jag ljuga om jag sa att jag alltid har ett perfekt liv. För ibland när jag sätter mig och ser på bilder, läser mail eller liknande så kan jag bli sådär fruktansvärt nostalgisk.
Det är då det är bra att sätta på en fin film, som får en att få ut allt. Ni vet när man gråter sådär mycket så att man grimaserar i hela ansiktet.

I vilket fall, jag läste igenom alla kloka mail som jag har fått av mamma under dessa sju månader. Det är helt sjukt att en människa kan vara så klok, och säga så mycket bra saker, på ett bra sätt. Hon uttrycker sig inte bara som en mamma ska göra, utan också som en vän. Jag tror inte riktigt att hon själv förstår hur mycket hennes mail betydde/betyder.

Innan vi hade internet i huset så tog jag mig till bibloteket och slet för att få en dator, i princip varje dag. Endast för att få läsa mammas mail, för då mådde jag bra.
Att du(mamma) sen komenterar med Agneta och inte med mamma är lite lustigt, men det hör inte hit. (att du ens kan med att komentera är ett under)

Jag har nog aldrig riktigt haft några hemligheter för dig. Och när jag väl har haft det, som när jag druckit mig full i rudsskogen i 8an, så har du alltid kommit på mig. Jag tror liksom att du vet när jag ljuger, eftersom  att jag är väldigt dålig på det. Det är för dig som jag alltid har öppnat mig helt för. Du har liksom alltid haft tid för att lyssna, du har låtit mig gråta och du har tröstat mig.
Jag vill bara tacka dig, för att du alltid funnits där. Precis som en mamma och en vän ska.

jag älskar dig.

Charlotte