Jag blir så sjukt trött på mig själv. Inte för att jag har tagit saker och ting seriöst. Men varför är jag så jävla lättlurad? Jag tror på vad vad vem som helst säger. Dom leker med mitt huvud och mina tankar. Endel får mig på fall och ger mig en fribiljett till att bli krossad. Varför faller jag för killarna som är på topp? Som man vet kan få vem som helst, och verkligen utnyttjar det. Varfö faller jag för stil och utessende?
jag är så sjukt ytlig till en början. Och det är egetnligen alla, bara att de inte erkänner det. Jag håller på ordspråket "utsidan ger insidan en chans".

jag är inte krossad eller deprimerad för det. Jag är bara trött på min "typ" av killar.
Vet ni vad det värsta är? Att jag har haft den perfekta killen både utseendemässigt och insida mässigt.
I två och ett halvt år, till och från. Men jag upptäckte det försent.

Dock gillar jag singel-livet. Att kunna tänka på sig själv och prioritera sin egen vilja utan att behöva fråga en andra person.
Men ja, Låt den rätte komma in!

PUSS!

:-)