Det är konstigt vad man är lat egentligen, och vad man aldrig blir nöjd. Jag har nu klagat hur mycket som helst över att jag får jobba så lite på Vero moda. Men som idag, när jag ställt in mig på att börja klockan tre och planerat allt jag ska hinna med innan. När då Catrine ringer vid tolv i panik och frågar om jag kan komma så snabbt som möjligt så blir jag nästa besviken och känner en jävla "fyfan så jobbigt"-känsla i hela kroppen.
Men när jag väl kom dit så var det jätte skönt och allt gick jätte bra. Sen fick jag hoppa in på Centrat och jobba från 17.00-20.30, så det blev alltså ungefär åtta timmar idag, och det är ju bra för kontot.

Saken är den också att chefen på vero moda i centrat, elisabeth, berättade att den andra 100 % där har blivit sjukskriven, så att hon behövde en ny på direkten. Hon sa då att hon skulle valt mig direkt, men att hon kan inte därför att det skulle bli bråk mellan butikerna. För om jag skulle gå över dit så skulle catrine stå där själv istället, och jag har ju precis tackat nej till hennes fulltidstjänst.
Saken är den bara att den här på centrat skulle jag tagit direkt, för det handlade liksom om imorgon och framåt. Då kunde jag vara kvar i ett halvår och åka hem sen.
Fulltiden på storgata började inte förens i April, och bara dit är det ju några månader...

JAJA! jag har alltså tackat nej till två heltids-jobb på älskade Vero Moda. Så det kan gå...

Nu ska jag nog sova, imorgon ska jag börja klockan tolv.
Puss