"I'm so proud to say that you are my first love "

Jag fick ett samtal inatt, klockan 03.48 för att vara exakt. Först trodde jag att det var väckarklockan, så jag orkade knappt resa mig upp och stänga av mobilen. Men efter att jag vaknat till lite och hörde att det var min ringsignal som lät så svarade jag självklart. Vad som sas under det samtalet (minns jag knappt själv, för att jag var så trött) är ointressant för alla andra utom mig. Men jag kan säga att jag aldrig varit så glad över ett samtal så sent när jag ska upp 07.00 morgon därpå. TACK älskade vän, tack!

Nu har jag fått svar på alla dessa frågor, och sanningen är att jag egentligen har vetat svaret ganska länge. JAG VET! man måste läsa det här inlägget mellan raderna, men jag kan tyvärr inte skriva ut det tydligare än vad jag gör det pga. alla världens skäl.

Jag visste ju att det här skulle hända när som helst, och jag trodde faktiskt inte att jag skulle ta det så här bra. Jag är snarare glad än ledsen. Det här kommer hjälpa mig att hålla mitt nyårslöfte. Jag kan inte säga att jag inte kommer tänka på det, och att jag inte kommer vara ledsen en liten stund nån gång då och då. Men det hör liksom till, det är så det ska vara. Annars har inget av det här varit på riktigt.

Du har lärt mig hantera svåra situationer, lärt mig att känna känslor jag aldrig kännt förr, Och framför allt har du fått mig att uppskatta mig själv mer än aldrig förr.
All lycka till dig, från mig. Du är värd varje skratt, varje tår och varje minut!

/ charlotte