Nu är det inte många dagar kvar tills jag får reda på vad som händer med mig och mitt liv. Jag har ju längtat jätte mycket tills jag får åka hem. Men idag slog det mig också att det är så himla mycket som jag lämnar, om det nu blir så. Tänk vad många människor som jag kommer glida ifrån, som jag tillomed kanske aldrig mer ser. Folk kommer från alla håll, norge, skåne, leksand.... ja ni vet. Det blir inte lät att träffa dom igen. Men här är det liksom hur lätt som helst.
Man springer på alla jämt.
Livet är också ganska problemfritt här (trots att man kanske inte tror det efter alla mina inlägg). Problemen här är liksom på en helt annan nivå än vad de är hemma. Här kan det vara ett problem att ORKA gå tio minuter till jobbet.. ja ni förstår.

Men jag vill också jätte jätte gärna åka hem. Hem till allt som jag vet allt om. Men förstår ni vad fattig jag kommer vara?
Jag vet också att jag kommer bli sjukt trött på karlstad. Att mina inlägg efter en vecka kommer vara deprimerade och huvudrubrikerna kommer vara " jag saknar Sandefjord....".
Så ja, helt enkelt. Jag blir nöjd varesig jag kommer in eller ej, men även missnöjd.

Jag lägger mitt liv och mitt beslut i herrn där uppes händer.
up to you god!

Charlotte