Jag som har kännt att det här kommer gå så lätt. En simpel hejdåfest, som inte kommer bli riktigt en fest. En massa hejdå och en massa kramar. Sen skulle jag enkelt kunna åka hem.
Men det känns inte så, eller jo. Vissa grejer gör ju självklart att jag åker härifrån med en lättnad i hjärtat. Men det är samtidigt mycket som tynger mig. Jag vet att jag har varit sjukt velig i den här frågan. Men just idag känns det som om det är mer jobbigt att flytta än lätt.
Livet som jag lever här är så enkelt. Göra vad man vill, ingen annan än du själv som bestämmer vad som ska göras när. Vem du ska träffa då och hur länge ni kan träffas.

Det sköna med att komma hem är ju det där med att komma ifrån "kollektivboendet" som vi bor. Det känns inte riktigt som ett kollektiv, det känns mer som om vi är en familj. Speciellt för att vi kände varandra innan vi åkte hit. Men det betyder också att vi har lärt oss vem som inte diskar, vem som städar, vem som ljuger om att den har städat... ja ni vet. Man kan läsa varandra ut och in. Och som idag, efter att städat hela köket igår. Så när jag kom hem imorse så stod det glad och tallrikar över hela köket igen. Irriterande!!

Imorgon ska jag först fika med Camilla, sen MÅSTE jag fixa sakttekontoret och det där, sen ska jag försöka se till så att Erik har tid och ses en stund så att vi kan säga hejdå, och sen kommer Erica. Tänkte ladda med film och mys.

Nu ska jag sova. Ska trots allt vara på Kafkta klockan 11.00 imorgon.
Pusss och kram