Imorse körde mamma iväg mig till jobbet och det blev ett jobbigt hejdå i bilen. Om ingenting ändras så kommer jag inte komma dit förens när sommaren början. Till karlstad åker jag inte förens på studenten. Så de här två veckorna har varit värdefulla.
Att först vara hemma i Karlstad och träffat alla som står en nära och sen åka till mamma i Grebbestad och träffa henne, storebror och mormor & morfar betyder så otroligt mycket.

Idag när jag kom hem från jobbet så var det städat och fint överallt och det satt tre rosa post-it lappar på glaskivan.
Där stod det en massa fina saker från mamma som fick mig att gråta. Jag kan liksom inte låta bli att sakna.
Man måste ju få sakna, eller hur? Att höra din mamma säga "jag älskar dig", att höra din bästa vän säga "jag älskar dig" och att verkligen känna sig värdefull stärker en.
Jag säger inte att jag känt mig värdelös, för det gör jag inte. Men av att vara här i den här staden och att sen ha alla nära så långt ifrån en kan göra att man känner sig ensam. Några ord på msn kan betyda väldigt mycket, men att få det öga mot öga går inte att beskriva.

Tack mamma för att du följde med hit och att vi fick en underbar Påsk. Jag hoppas att du lär dig att skicka alla bilder ;-)

Sen ger jag ett, Jag älskar dig, till alla jag älskar. Allt från familj till vänner.

Charlotte