När jag var hemma sist så träffade jag Helen, och vi delade på världens goaste pommes frites-tallrik. Vi kom då in på det här med att det är nu man ser vilka personer man kommer ha kontakt med hela livet.
Att bara höras då och då över ett sms,mail eller en stund på msn och att det sen är precis som vanligt när man ses. Och att man ses när man väl kan och att båda tar initiativ och verkligen försöker.

Jag minns en gång i början av trean, när en av mina äldre kompisar sa " det finns så många som du kommer tappa kontaken med när du slutar skolan ". Jag bara skrattade åt det och menade att alla jag stod nära alltid skulle finnas där.
Nu när jag tänker efter så är alla dessa nära vänner bara ytliga vänner. Få av dom står mig fortfarande lika nära, och få kommer jag alltid att ha kvar.  Att göra olika saker i livet ger dig nya erfarenheter och nya vänner.

Jag kan räkna upp ett tiotal personer som jag kan sätta min själ på att jag aldrig kommer tappa kontakten med. Men det finns så många som jag glidit så långt ifrån, som jag verkligen saknar. Vissa personer har jag glidit ifrån för att vi har blivit så olika och andra för att det inte finns någon tid.

Det finns två tjejer och en kille som jag önskar att jag pratade med oftare.
Den ena tjejen är Anja. Första året som vi lärde känna varandra, det var när vi började sjuan på rudsskolan. I något år där så umgicks vi  jämt, vi levde med varandra varje minut, utom när jag var på fotbollsträningarna. Det gav självklart resultatet att vi tröttnade och jämt bråkade överallt. Både i skolan och hemma så började de tröttna på alla dessa tjafs. Men ändå så slutade vi inte umgås, och hon var verkligen min bästa vän. Anja kommer liksom alltid vara en nära vän, för att vi varit med om så mycket. Men tyvärr så känner jag, att när jag kommer hem så blir det inte henne jag prioriterar. Vi håller på, sakta men säkert att glida ifrån varandra. När vi väl ses så påminns jag om hur mycket jag saknar henne. Men vi båda har väl förändrats och fått nya vänner. Men jag hoppas verkligen att trots det så ska vi hålla kontakten. Vi har för många år på nacken för att klippa alla band.

Den andra tjejen är Marie, min älskade marie. Jag kan inte sätta fingret på vad jag saknar, men det är något med henne. Det är en person som jag verkligen alltid har litat på. Det var henne jag ringde när jag behövde prata och visste att jag alltid kunde luta mig mot henne. På senare tid har vi bara hörts av på ett enstaka sms när jag är hemma i sverige. Men vi har sagt att nästa gång som jag är hemma, så ska vi försöka ses. Och kanske så blir allt som förr?

Killen är Jesper. Vi har inte varit med om så mycket och vi har inte känt varandra så länge. Vi är också ganska olika och har inga gemensamma vänner, i princip. Dock så fanns det mycket som vi hade gemensamt och jag gillade verkligen Jesper. Han är en bra kille och en riktigt bra vän. En sån vän vill jag unna alla. Han bryr sig verkligen och man kan verkligen prata med honom. Tyvärr har det blivit att vår vänskap har runnit ut i sanden. Det känns som om vi varken vill eller orkar. Men det är synd, för jag vet att jag vill. Jag vill inte förlora en sån bra vän, verkligen inte.

Tack för mig.
Puss
Charlotte