Hej!
Då är det torsdag igen, och jag har precis kommit hem från jobbet. Idag var det andra dagen jag blev svimmfärdig och var tvungen att sätta mig ner. Jag börjar faktiskt bli lite orolig över det där.. och det börjar nog dom jag jobbar med också. Alla ser lika förskräckta ut varje gång jag säger att jag måste sätta mig ner.
Annars har dagen gått bra, idag var det bara vi umgdomar som jobbade vilket alltid är lika kul. Dom har även börjat prata en massa "svensk". Så snart har jag gjort hela avdelningen till svenskar, varsegod sverige!
Imorgon är en viktig dag för mig. Den bestämmer mycket faktiskt, väldigt mycket. Och jag är skit nervös OCH nyfiken på samma gång. Konsekvenserna efter fredagen blir varesig resultat både positiva och neggativa tyvärr. Men men..
Förövrigt är jag uppe i 30 läsare också. Det gillar jag :-)
Men, för er som har läst den här bloggen längre en vecka, så vet ni att jag ska börja skriva om någon varje torsdag, och ja, idag är det torsdag.
Så dagens inlägg ska handla om min farmor.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara henne, för om jag säger att hon är den omtänksammaste människan på jorden så tänker alla "eller hur, det är min också". Men jag tror faktiskt att min farmor är den personen som bryr sig mest om ALLA människor, vare sig de är värda det eller inte. Hon är en sån person som i princip bara bryr sig om andra och kanske lite för lite om sig själv. " hur är det med dig då farmor?" - man ska inte klaga, men det vitkigaste är HUR är det med dig?.
Ungefär så brukar det låta. Hon tror även att jag och min bror svälter när vi inte bor hemma. Ingen ska heller sticka under stolen med att hon är bäst på att laga all sorters mat. Så den helgen jag var hemma och hon skickade på mig en massa mat hit till Sandefjord var uppskattad. Att hon sedan ringer och frågar om jag har ätit är en annan sak.

Men det är det som är så underbart med henne, för fast nån skulle svika henne så skulle hon bortse från det och ge en ny chans. Det är så alla människor borde vara, fast väldigt få är.
Farmor, eller ja, margit, är väldigt hurtig också. För alla som bor i karlstad så vet ni hur långt det är mellan färjestad och Wåxnäs. Jag skulle aldrig i mitt liv ta cykeln dit. Hon därimot, tar jämt cykeln dit och handlar, mest för att få konditionen. Sen är hon ute och spelar golf med sina folkkompisar, trots att hon är snart 84 år.
Hon och jag brukar prata om allt, framför allt smycken och mode. Hon är jätte intresserad av det. Eftersom hon bor precis vid sundstaskolan så ser hon ALLA sorters människor gå förbi. Så när jag kommer frågar hon mig alltid hur vissa tänker och om alla ser ut så osv. Det är tok-mysigt.

I vilket fall så är jag väldigt stolt över att ha en sån fantastisk farmor. Jag hoppas att jag blir precis som hon när jag är farmor.
Jag hoppas att hon finns i mitt liv många många år till, för faktum är att hon är en av de personerna jag ser upp till mest.
Du kommer alltid vara min bästa vän!
jag älskar dig.