jag måste skriva av mig
Jag måste bara säga att jag verkligen kännre hur allt går uppåt. Jag hamnade i en svacka när allt blev som det blev. Att sen veta om att vi alltid kommer sakna varandra på ett eller annat sätt känns ändå okej. När vi båda har sagt det och det är ömsesidigt. Men att jag nu är Charlotte, en mycket starkare och mer vågad Charlotte. Ta ordet vågad på rätt sätt, jag vågar göra saker som jag tidigare undvikit.
Idag var jag och skrev in mig på olika bostadsföreningar, jag ska äntligen bo ensam. Och efter mitt och Jespers avslut så förstod jag att jag verkligne var tvungen o lära mig att se det fina i att vara ensam - för det var ju det som skrämde mig mest. Och ja, här står jag idag.. och tycker att det är helt okej. Jag saknar närheten och tryggheten, men jag klarar av det.
Många vänner har fått stå ut med hur jag tacklade den här situiationen. Någon klarade inte av att faktiskt jag var ledsen medan andra alltid fanns där. Och det är verkligen nu som jag vet vad viktigt det är med vänner.
Jag har även förstått att jag & jesper är ganske unika. Det är inte många Ex som klarar av att vara vänner, och inte såhär fort. Jag gillar att fortfarande ha honom i mitt liv, och att jag fortfarande får ta del av hans framgång och liknande.
Jag har faktiskt vant mig & nästan gillar att kalla honom "vän"!
Jag är även himla glad över min egna "framgång" i jobbet och på skolan. Tentorna har fått bra betyg och jag har fått olika erbjudandet från jobbet.
Jag kan hålla på hur länge som helst och skriva hur mycket jag saknar "oss", men samtidigt uppskattar "mig". Hur bra jag faktiskt mår och va få svackor jag får nu för tiden. Man trillar tillbaka ibland, men är lika snabbt uppe igen. Ett ex kommer alltid betyda något extra och jag kommer alltid bry mig. Det finns även stadier som jag fruktar och vet att jag kommer bli ledsen över att behöva hantera - och det visar ju bara att det faktiskt betytt något.
Men...
- Jag har insett att jag mår bra & hur nyttigt det är för mig att vara ensam just nu.
Idag var jag och skrev in mig på olika bostadsföreningar, jag ska äntligen bo ensam. Och efter mitt och Jespers avslut så förstod jag att jag verkligne var tvungen o lära mig att se det fina i att vara ensam - för det var ju det som skrämde mig mest. Och ja, här står jag idag.. och tycker att det är helt okej. Jag saknar närheten och tryggheten, men jag klarar av det.
Många vänner har fått stå ut med hur jag tacklade den här situiationen. Någon klarade inte av att faktiskt jag var ledsen medan andra alltid fanns där. Och det är verkligen nu som jag vet vad viktigt det är med vänner.
Jag har även förstått att jag & jesper är ganske unika. Det är inte många Ex som klarar av att vara vänner, och inte såhär fort. Jag gillar att fortfarande ha honom i mitt liv, och att jag fortfarande får ta del av hans framgång och liknande.
Jag har faktiskt vant mig & nästan gillar att kalla honom "vän"!
Jag är även himla glad över min egna "framgång" i jobbet och på skolan. Tentorna har fått bra betyg och jag har fått olika erbjudandet från jobbet.
Jag kan hålla på hur länge som helst och skriva hur mycket jag saknar "oss", men samtidigt uppskattar "mig". Hur bra jag faktiskt mår och va få svackor jag får nu för tiden. Man trillar tillbaka ibland, men är lika snabbt uppe igen. Ett ex kommer alltid betyda något extra och jag kommer alltid bry mig. Det finns även stadier som jag fruktar och vet att jag kommer bli ledsen över att behöva hantera - och det visar ju bara att det faktiskt betytt något.
Men...
- Jag har insett att jag mår bra & hur nyttigt det är för mig att vara ensam just nu.
Kommentarer
Postat av: Noell
Glad att du mår bra :)
Trackback