..är att man kan gå tillbaka o komma ihåg. Under min norge tid skrev jag på: charliieeriksson.blogg.se/sandefjord
Det är himla kul o läsa (och då skrev jag oftast lite bättre inlägg än vad jag gör nu).
Riktigt kul faktiskt, ska klicka dit mig själv o läsa lite nu!

Imorgon är det dags för min första 15-poängs tenta. Förstår ni vad stor den är då? femton sjuka poäng. Jag har verkligen suttit i skolan i tre helger i rad nu och pluggat, det är inte normalt. Och det värsta är att det ändå inte känns bra.
Vi har fem timmar på oss och de somhar gjort den tidigare säger att det är knappt om tid - skjut mig.

Sen är jag iallafall ledig en vecka och då ska jag bli normal igen. Ska äntligen få träffa mina vänner och ska äntligen (faktiskt) få gå ut och roa mig. Och är det något jag behöver efter den här veckan så är det att ha kul.

Jag trodde jag var stark, jag visade att jag var svag. Nu ska jag visa vad jag kan..

känslan att inte kunna göra någonting, att ingenting spelar roll. Känslan att inte kunna bevisa, fast man vet att det är sant. Känslan att inte kunna styra, fast men är beredd att göra allt...

det gör så jävla ont. Jag vill bara göra saker ogjort. Att du inte förstår att detta aldrig kommer hända igen.
Det gör så ont.

Vet ni vad det bästa är med att bo hemma? om man bortser från att jag inte får några lån, att jag inte betalar för boendet och att jag inte behöver vara orolig för att jag ska bli matlös (ja, jag både lagar o handlar maten om det behövs).  Det bästa är att pappa finns här, att jag fortfarande har han att luta mig mot. Skulle jag aldrig bott själv skull jag aldrig få säga sådär, för man måste ju släppa taget o bli stark själv.
Men jag vet att jag klarar av det också, ett år i norge med så många motgångar lärde mig att jag är starkare o klarar av mer än vad jag tror.
Så nu är det mest skönt att vea att han är här, stöttar mig och att jag faktsitkt får vara den svaga.

/ svag är stark

Just nu är jag en välidgt väldigt låg människa. Mycket som går emot mig just nu.
Till råga på allt så bor jag på universitet, hinner knappt prata med mina vänner, träffa min pojkvän och glömmer typ bort att äta mat. På måndag är den en veckas ledighet som gäller. Då ska jag bli normal igen.
Tills dess...

.. ska jag skriva lite oftare igen, trots mitt datorproblem. Har suttit i skolan i nio timmar i flera dagar och pluggat. Var det inte lagboken så var  det microekonomi. Gjorde en tenta idag, som gick rakt åt skogen. Så den får jag räkna med att göra om. Vilket känns väldigt tråkigt, eftersom att jag verkligen kunde det.

Igår blev körkort äntligen mitt, så jävla skönt att även jag är "vuxen nog". Det var verkligen inte så svårt, så fattar inte att jag har väntat så länge. Behövde dock knappt göra något på uppkörningen men det ska nog gå bra. Så på lördag ska jag crusa runt helt ensam i bilen, och det kommer blir sjukt skönt.

Jag har haft en sjukt rolig o välbehövlig helg i grebbestad med Erica o Jesper. Längesen jag skrattade så mycket och så länge. Grät av skratt så att mina tårar tog bort texten ur min bok. DÅ har man skrattat! Vi har i princip bara ätit, umgåtts o pluggat. Och varit på Sport shoppen såklart. Men ändå har vi bara kunnat släppa loss allt och bara vara 10 år igen. Det är BRA att vara omogen.

barn o hundvakt. Lucas hälsar "man får inte kramas"

det avslutar min lördagsdag!
KRAM