tillbaka på ruta ett
Nu har jag varit i karlstad i ungefär två veckor. Det var fruktansvärt skönt, men allt såg precis ut som det gjorde när jag lämnade. Trots att jag var borta en hel sommar, jag menar, visst det är bara två månader, men på en sommar brukat det kunna hände endel, eller?
Nu flyttar jag,david,tony,jocke&caroline till sandefjord den 1 september. Där ska vi försöka fixa jobb & överleva. Jag tycker att det känns skönt att ha något att se fram emot, men jag är fortfarande så jävla nervös. JAG SKA FLYTTA HHEMIFRÅN! klockan är nu 00.20 och jag brukar sova för längesen. Men det är ingen ide att jag lägger mig, för jag vet att jag kommer ligga och vrida & vända och tänka på allt som borde göras, allt som är gjort och allt jag kommer glömma. FAN charlotte, sluta tänk.....
det också jävligt konstigt.. en hel sommar utan karlstadsfolk, människor du sett förr, människor du varit förälskade i, människor du har hatat.... MEN direkt när du kommer hem så är det somatt du får en smäll i annsiktet. Alla människor dyker långsamt upp & blir endel av ditt liv igen, trots att du så länge kämpat med att få bort dom.
Vissa människor är det jag själv som har stött ifrån & som nu kan få tag i mig, andra människor som stött ifrån mig som jag nu istället kan ta tag i & tillsist, människor som man bara aldrig mer vill se.
Det finns en kille, som det aldrig hann bli något seriöst med pågrund av så många olika anledningar. Vi kom fram till att det inte var någob ide att ens försöka. Han har nu ett nytt förhållande med en jätte trevlig tjej, och jag unnar honom & henne det.
Men ändå, jag kan inte släppa tanken. Jag satt & tänkte på det nyss.. varför vill man jämt ha det man inte kan få?
När vi väl hade varandra där, så bestämde vi oss för att det var det bästa. Men nu, när jag vet att jag absolut inte kan få honom, då blir han helt plötsligt intressant?
hur sjukt är inte det? hur fan kan man fungera så?
jaja, nu ska jag sova. Imorgon är det en ny dag!
natti!
/ C
Nu flyttar jag,david,tony,jocke&caroline till sandefjord den 1 september. Där ska vi försöka fixa jobb & överleva. Jag tycker att det känns skönt att ha något att se fram emot, men jag är fortfarande så jävla nervös. JAG SKA FLYTTA HHEMIFRÅN! klockan är nu 00.20 och jag brukar sova för längesen. Men det är ingen ide att jag lägger mig, för jag vet att jag kommer ligga och vrida & vända och tänka på allt som borde göras, allt som är gjort och allt jag kommer glömma. FAN charlotte, sluta tänk.....
det också jävligt konstigt.. en hel sommar utan karlstadsfolk, människor du sett förr, människor du varit förälskade i, människor du har hatat.... MEN direkt när du kommer hem så är det somatt du får en smäll i annsiktet. Alla människor dyker långsamt upp & blir endel av ditt liv igen, trots att du så länge kämpat med att få bort dom.
Vissa människor är det jag själv som har stött ifrån & som nu kan få tag i mig, andra människor som stött ifrån mig som jag nu istället kan ta tag i & tillsist, människor som man bara aldrig mer vill se.
Det finns en kille, som det aldrig hann bli något seriöst med pågrund av så många olika anledningar. Vi kom fram till att det inte var någob ide att ens försöka. Han har nu ett nytt förhållande med en jätte trevlig tjej, och jag unnar honom & henne det.
Men ändå, jag kan inte släppa tanken. Jag satt & tänkte på det nyss.. varför vill man jämt ha det man inte kan få?
När vi väl hade varandra där, så bestämde vi oss för att det var det bästa. Men nu, när jag vet att jag absolut inte kan få honom, då blir han helt plötsligt intressant?
hur sjukt är inte det? hur fan kan man fungera så?
jaja, nu ska jag sova. Imorgon är det en ny dag!
natti!
/ C
förstörd
Har ni någonsin kännt att ni aldrig vill visa er igen? eller att ni aldrig kan sova för mycket? eller att ni aldrig komma må bra?... så känner iallafall jag nu.
Jag har nog aldrig mått så här dåligt. kallsvettas, mår illa, ser risig ut och är jävligt trött på allt.
Det här är nog smällen efter att tuffa utgångar som vi haft här i grebbestad. För trots att inget speciellt hänt, så vaknar jag alltid med jordens ångest & bakfylla dagen efter att jag varit ute, men det har inte hänt en enda dag här nere. Men igår, efter krogbuse/bartömningen... jag har nog aldrig haft en sådan hemsk ångest i hela mitt liv. jag fick nog hela sommarens ångest. Jag vaknar klockan tolv, och känner mig fortfarande hängig så somnar om till klockan tre. Då kikar jag på telefonlistan, och ser att jag ringt de allra flesta på min mobil. Eftersom det blev alldeles för mycket med alkohol och att minnet är som bortblåst så blev det jävligt pinsamt.
sen när jag ska ringa och be om uräskt, för att lätta lite på ångesten, så svarar dom inte. Nu vill jag bara hem och aldrig mer visa mig i grebbestad.
Jag vill stryka under att jag haft den roligaste sommaren i hela mitt liv, alla människor, alla fester och alla andra saker. Jag sak verligen inte sticka under stolen med det. MEN så här skönt har det aldrig varit at tkomma hem till karlstad. Älskade karlstad! Hem till pappa, vännerna, mitt rum och allt som har med karlstad att göra.
Om jag ska sammanställa den här sommaren med några namn och ord så är det rätt enkelt.
JOHANNA, Helen, kallsup och Tequilla.
Pinsamt men sant... om jag tänker tillbaka så mår jag bara dåligt. Jag förstår verkligen hur en alkoholist känner sig.
Imorse när jag vaknade och började tänka på sommaren så blev jag helt skakis och tårögd. Vet inte om det var glädjetårar eller inte, egetnligen var det nog rätt blandat.
Jag kan ju avsluta med att skriva att jag inte kommer dricka alkohol på VÄLDIGT länge. Jag tor inte ens min kropp skulle klara det.
Jag tackar alla på kallsup, grebbestad och turister för den bästa sommaren i mitt liv. Men på torsdag åker jag till karlstad och kommer tillbaka till verkligheten!
puss! / c
Jag har nog aldrig mått så här dåligt. kallsvettas, mår illa, ser risig ut och är jävligt trött på allt.
Det här är nog smällen efter att tuffa utgångar som vi haft här i grebbestad. För trots att inget speciellt hänt, så vaknar jag alltid med jordens ångest & bakfylla dagen efter att jag varit ute, men det har inte hänt en enda dag här nere. Men igår, efter krogbuse/bartömningen... jag har nog aldrig haft en sådan hemsk ångest i hela mitt liv. jag fick nog hela sommarens ångest. Jag vaknar klockan tolv, och känner mig fortfarande hängig så somnar om till klockan tre. Då kikar jag på telefonlistan, och ser att jag ringt de allra flesta på min mobil. Eftersom det blev alldeles för mycket med alkohol och att minnet är som bortblåst så blev det jävligt pinsamt.
sen när jag ska ringa och be om uräskt, för att lätta lite på ångesten, så svarar dom inte. Nu vill jag bara hem och aldrig mer visa mig i grebbestad.
Jag vill stryka under att jag haft den roligaste sommaren i hela mitt liv, alla människor, alla fester och alla andra saker. Jag sak verligen inte sticka under stolen med det. MEN så här skönt har det aldrig varit at tkomma hem till karlstad. Älskade karlstad! Hem till pappa, vännerna, mitt rum och allt som har med karlstad att göra.
Om jag ska sammanställa den här sommaren med några namn och ord så är det rätt enkelt.
JOHANNA, Helen, kallsup och Tequilla.
Pinsamt men sant... om jag tänker tillbaka så mår jag bara dåligt. Jag förstår verkligen hur en alkoholist känner sig.
Imorse när jag vaknade och började tänka på sommaren så blev jag helt skakis och tårögd. Vet inte om det var glädjetårar eller inte, egetnligen var det nog rätt blandat.
Jag kan ju avsluta med att skriva att jag inte kommer dricka alkohol på VÄLDIGT länge. Jag tor inte ens min kropp skulle klara det.
Jag tackar alla på kallsup, grebbestad och turister för den bästa sommaren i mitt liv. Men på torsdag åker jag till karlstad och kommer tillbaka till verkligheten!
puss! / c
